singleandfabulous

Ojoj, förlåt för bloggtorkan, men jag har helt enkelt inte haft tid. Mitt liv har den senaste tiden kretsat kring jobb och sökandet efter den perfekta bostaden och jag har knappt haft tid att andas.

Nu hoppas jag dock att det ska lugna ner sig lite, åtminstone så jag har tid att skriva lite här.

 

Hur går det då med kärleken?

Ja, jag vet inte.

Jag säger hela tiden att jag är kär i den här killen som betyder mycket för mig och i fredags kysste jag en annan man. Inte så smart.

Dessutom dejtar jag för fullt på nätet.

Inte heller så smart, men som jag sa i tidigare inlägg måste jag ju ha en backup ifall det skiter sig.

 

Jag känner mig dock berättigad till alla de här sakerna eftersom killen jag träffar helt enkelt glömde bort mig.

Vi hade bestämt att vi skulle ut och äta, men han hörde aldrig av sig och tillslut fick jag höra av en av hans sambos att de hade hemmafest hos sig och att jag borde komma dit istället.

Jag blev skitarg, men tog ändå en flaska vin och gick dit.

Jag skulle inte festa till det, bara gå dit, vara lite social och sen gå hem och lägga mig.

Tjenare.

Jag blev snorfull och minns ingenting av kvällen, förutom vissa små fragment som tex när jag kysstes med en annan man.

 

Jaja, nog om det. Nu vankas semester från allt vad karlar heter i en vecka. Gud vad skönt det ska bli!!
 
 
 

Det gick rätt bra att vaxa mig själv. Jag har ju aldrig provat förut, så jag måste säga att det gick bra.

Ont gjorde det, men det var inte så farligt som jag trott.

 

Dock fick det mig inte att tänka mindre på den otroligt sega mannen jag dejtar, eller vad jag nu gör.

Idag började jag fundera på om det är moraliskt fel av mig att börja dejta andra killar på sidan om, så jag har en backup ifall allt skiter sig.

Han är ju som sagt riktigt gullig när vi ses, men vi ses inte speciellt ofta och han har aldrig yttrat ett ord om vad han egentligen vill.

Så, frågan är alltså om det är okej att dejta andra män.

Jag och han jag dejtar nu har hållit på i omkring ett år, men det har varit stort avstånd mellan oss. Vi har alltså aldrig varit tillsammans, även fast jag haft känslor för honom länge.

Vi har träffats när tillfälle getts, haft det bra tillsammans, lagat mat, myst, haft galet bra sex, hållit varandra i handen på stan, allt som par gör, fast utan att vara tillsammans.

 

Nu har det fysiska avståndet mellan oss krympt och jag ser möjligheten att ha ett riktigt förhållande.

Risken är ju att jag om/när jag tar upp det här, skrämmer iväg killen all världens väg.

Då vill jag alltså ha en backup, för det suger så jävla hårt när man blir dissad av en man och då vill man gärna bara gå vidare till nästa.

 

Men tänk om killen nu är så osäker på sig själv och mig och vad vi har att han helt enkelt inte vågar prata om det och fortsätter spela spelet, fast han egentligen tycker om mig.

Då känns det ju inte alls okej av mig att dejta andra.

 

Nej, det här med känslor är fan inte lätt! Kan inte någon bara ta och banka vett i killen?

Kan inte någon bara få honom att tala om för mig vad han vill ha?

 

Annars börjar jag fanimej träffa andra vid sidan av!
 
 
 

Det här med nojor är ju lite speciellt.

Jag är en sån person som tar ut precis allt i förväg, oavsett om det är bra eller dåligt.

Just nu nojar jag som fan över ett fånigt telefonsamtal som jag ringde i lördags till den här killen som jag dejtar.

Jag hade dödstråkigt, satt på jobbet, hade ingenting att göra, hade redan pratat med alla, gjort allt jag kunde, det var ingenting på tv… Allstå ringde jag honom.

Dålig idé.

Han var torrare än någonsin, hade ingenting att säga, plus att han höll på att laga mat och samtalet ledde verkligen ingenstans.

Han sa i alla fall att vi ju skulle kunna ses på måndag eller tisdag, då jag är ledig.

Han har fortfarande inte hört av sig. Det är måndag och närmare midnatt.

 

Jag är körd, är allt som snurrar i mitt huvud nu.

 

Istället försöker jag fokusera på annat, som om man kan göra brasiliansk vaxning på sig själv… Nån som tror att det lyckas?
Jag ska prova imorgon, då får jag i alla fall någonting annat att fokusera på ett par timmar.

 

Men seriöst, vad håller killen på med egentligen?
Ska det behöva vara såhär med en man som är 30 år gammal? Kan han inte bara tala klarspråk och säga vad han vill, vad han tänker och hur han känner?

Nej, det gick visst inte, för han är man.

 

Då är det fanimej bättre att bli dumpad i klartext via sms!
 
 
 
 
 
 

Jag var fan rädd att min dejt hade glömt mig igår…

Han skulle ha ringt kl 18, men hörde av sig först en timme senare. Man hinner tänka ganska mycket om hur körd man är på en timme.

 

Hur som helst så hörde han i alla fall av sig. Vi dividerade ett tag om hur vi skulle göra med maten innan han bestämde att vi skulle gå ut och käka, eftersom hans två rumspolare var hemma.

Sagt och gjort.

Han kom bort till mig och vi gick i regnet bort till en jättetrevlig liten restaurang där vi fick jättegod mat.

 

Efteråt hade det slutat regna och vi gick en liten promenad tätt omslingrade och pratade och myste. När vi kom till min korsning frågade jag om han tänkt att jag skulle gå hem.

Han sa att det ju var fullt hus hos honom.

Vi stod i en mindre evighet och kramades och kysstes och kramades lite mer där i vägkorsningen, innan jag tog mod till mig och frågade om jag inte kunde få följa med honom hem ändå.

Hör och häpna – det fick jag!

Jag hade absolut trott att han skulle säga nej, att jag skulle få gå hem med svansen mellan benen och erkänna min förlust.

Så blev det alltså inte. Nej, han tog min hand och vi åkte hem till honom där jag för första gången fick hälsa på hans rumskompisar och blev bjuden på rom.

 

Jag hade en helt fantastisk kväll och somnade i armarna på mannen som jag tycker så mycket om.

Imorse när hans två kompisar gått till sina jobb passade vi på att inviga den nya dagen med lite sänggymnastik. Två gånger hann vi med innan han var tvungen att dra iväg till sitt jobb och jag gick hem till mig.

 

Åh, jag tycker verkligen om den mannen!!
 
 
 

Jag har tänkt på det här med att bli dumpad via sms.
Det är i alla fall inte lika illa som att bli dumpad via facebook.
Det har jag också blivit.
På facebookchatten. Jadå, den har jag på meritlistan.
Jag och ett fåtal fjortisar.
För till och med fjortiskillar vet bättre än att dumpa sina tjejer via facebook.

Herregud, var hittar jag alla idioter?

Ikväll blir det i alla fall dejt, om han nu hör av sig nån gång...

Jag vet vad jag gjorde för fel med han som dumpade mig nu senast.

Jag tog allting förgivet från allra första början, gick för fort fram.

Ingenting fick vara mystiskt och spännande, allting blev självklart från start.

 

Redan innan vi gjort någonting, innan vi kysst varandra för första gången, innan vi sett varandra utan kläder, innan vi hållit om varandra i solskenet, visste jag precis vad som skulle hända.

Det gjorde förmodligen han också.

 

Jo, lite spännande var det ju precis innan vi kysstes, lite sån där ”jag undrar om han verkligen vill ha mig”-spänning, men sen ramlade allting bara på i ett rasande tempo.

 

Jag måste lära mig av mina misstag och bli smartare i hur jag går tillväga. Jag får nu inte rusa iväg och börja ta allt förgivet med den här mannen jag träffar just nu, även fast jag vill.

Jag vill bara kasta mig huvudstupa in i en relation där vi båda är sådär fantastiskt lyckliga som jag vet att folk kan vara.

Kan man inte bara få vara sån från början?

Nej, man måste hålla tillbaka.

Det är jag dålig på.

Hålla tillbaka, lägga lock på alla känslor, spela cool.

 

Hallå, det är väl kärlek vi pratar om? Kärlek.

För mig innebär kärlek att man är galen och spontan och bara lever ut alla känslor man har precis hela tiden, inte att man lägger locket på och låtsas som om ingenting hänt.

 

När får man vara kär som på film?
 
 
 
 
 

Jag somnade igår helt övertygad om att pessimisten skulle visa sig vara realisten.

Så fel jag hade!

 

Tyvärr visade det sig att idioten i mig är den regerande delen, så innan jag somnade satte jag i öronproppar för att inte bli väckt av alla ljud idag på morgonen.

 

Naturligtvis hörde jag då inte hans sms som ramlade in strax före klockan två inatt.

 

Det kan ju faktiskt vara så att det var bra att jag inte hörde att han skrev… Spela cool, visa inte hur desperat du är…

 

Nu skiner solen och jag är vaken alldeles för tidigt. Jag kanske borde bjuda över honom på frukost?
 
 
 
 
 

Min bästa kompis har gått och blivit kär.
Han verkar vara en jättebra kille och jag är uppriktigt glad för hennes skull.
Han har berättat för sin mamma om henne och det tyder ju på att det faktiskt är någonting seriöst på gång.

Killen jag spenderade förra helgen med hade också berättat för sin mamma om mig.
Tre dagar senare dumpade han mig via sms.

Varför händer detta bara mig??

Den här killen som jag fick till det med för ett par nätter sedan är inte direkt typen som spontant skickar sms helt utan anledning.

Jag tror aldrig det har hänt.

Förrns nu.

Igår fick jag sms i två omgångar helt utan anledning från honom.

 

Den lilla optimisten i mig tänker på en gång att killen äntligen gått och fått känslor för mig. Åh, tänk om det kunde vara så!

Pessimisten höll för en gångs skull käften.

 

Idag bestämde jag mig för att fråga om han ville komma och hålla mig sällskap ikväll. Han svarade att han ville, men att han skulle ut med en polare först.

Pessimisten i mig skriker att han kommer bli asfull och vingla hem och glömma mig.

Optimisten i mig hoppas att han ska bli skitfull och dessutom fyllekåt och komma hem till mig och ge mig ännu mera happy ending.

 

Ja, vad ska man säga?

Dejten gick bra.

Han bjöd på mat, rödvin och happy ending.

 

Hela jävla natten var det happy ending.

 

Jag skulle upp och jobba vid kvart över fyra imorse. Det gick inte. Det var helt omöjligt. Istället fick jag mer happy ending.

Gud vilken man!

 

Jag har varit helt död idag, men har ändå inte kunnat sluta le.

Snälla, låt det fortsätta såhär!
 
 
 
 

Jadå, killen jag väntat på i åtta månader har nu hört av sig och ska bjuda på middag ikväll. Jag har fjärilar i magen och har bytt kläder fyra gånger.

 

Jag har tröstshoppat en hel hög med kläder idag också. Lustigt hur shopping hjälper mot hjärtesorg…

 

Nej, nu beger jag mig iväg, innan jag sprängs av förväntan!

Hmm, det här med att ha höga förväntningar kanske man skulle lägga ner, med tanke på att killen egentligen är en total skitstövel och inte alls är att lita på.

 

Varför vill man förresten alltid ha de där dåliga killarna? Är inte det bara självdestruktivt? Man borde ju rent logiskt vilja ha en snäll och trevlig kille som man kan lita på precis hela tiden. En riktig toffel. De vet man ju alltid var man har.

 

Någon som vet varför tjejer (speciellt jag) alltid gör så?? Please tell me!
 
 
 
 

God morgon.

Eller nej, det är ingen god morgon, inte ens fast försommaren står här utanför och bara osar av underbarhet och nya tillfällen till romans.

Jag blev dumpad igår.

Sms-dumpad.

Det suger då jävla hårt!

 

Dessutom var jag på jobbet när det hände. Han också, tydligen. Han hade kafferast. Kafferast!?

”Nej nu har jag ingenting bättre för mig, nu ska jag dumpa min brud”

 

Okej, jag ska inte göra saker större än de är, jag hade ju faktiskt precis lärt känna honom. Vi träffades genom en kompis, gillade varandra på en gång, jag åkte till hans stad, vi gillade varandra mer, jag spenderade helgen i hans stad. Vi var som ett nyförälskat par, gosade, kysstes, låg på en filt i en park och bara tog på varandra i solskenet, vi somnade i varandras armar, vi sexade hela nätterna, han höll om mig när jag hackade lök…

 

Sen på söndagen när jag satte mig på tåget så fick jag den där konstiga känslan av att det kommer gå åt helvete.

Känslan släppte inte.

Det fortsatte på måndagen när jag skickade ett sms till honom som han inte svarade på på flera timmar och när han gjorde det var det ett totalt meningslöst svar.

 

Så jag visste ju vad som skulle komma.

 

Igår kom det.

"Jag känner inte så för dig."

 

Nähä.

Nej, jag känner inte så för dig heller, dumma jävla karl!

 

För nej, jag var nog mest bara kär i känslan av att ha någon som somnade bredvid mig i sängen, någon som talade om för mig att jag är fin, någon som höll om mig när jag hackade lök.

 

Ja, så kan det gå.

Ikväll är det dejt med en kille jag inte sett på åtta månader. Vi får väl se vad som händer med honom istället.