Att noja eller inte noja....
Det här med nojor är ju lite speciellt.
Jag är en sån person som tar ut precis allt i förväg, oavsett om det är bra eller dåligt.
Just nu nojar jag som fan över ett fånigt telefonsamtal som jag ringde i lördags till den här killen som jag dejtar.
Jag hade dödstråkigt, satt på jobbet, hade ingenting att göra, hade redan pratat med alla, gjort allt jag kunde, det var ingenting på tv… Allstå ringde jag honom.
Dålig idé.
Han var torrare än någonsin, hade ingenting att säga, plus att han höll på att laga mat och samtalet ledde verkligen ingenstans.
Han sa i alla fall att vi ju skulle kunna ses på måndag eller tisdag, då jag är ledig.
Han har fortfarande inte hört av sig. Det är måndag och närmare midnatt.
Jag är körd, är allt som snurrar i mitt huvud nu.
Istället försöker jag fokusera på annat, som om man kan göra brasiliansk vaxning på sig själv… Nån som tror att det lyckas?
Jag ska prova imorgon, då får jag i alla fall någonting annat att fokusera på ett par timmar.
Men seriöst, vad håller killen på med egentligen?
Ska det behöva vara såhär med en man som är 30 år gammal? Kan han inte bara tala klarspråk och säga vad han vill, vad han tänker och hur han känner?
Nej, det gick visst inte, för han är man.
Då är det fanimej bättre att bli dumpad i klartext via sms!
