Dumpa mig
God morgon.
Eller nej, det är ingen god morgon, inte ens fast försommaren står här utanför och bara osar av underbarhet och nya tillfällen till romans.
Jag blev dumpad igår.
Sms-dumpad.
Det suger då jävla hårt!
Dessutom var jag på jobbet när det hände. Han också, tydligen. Han hade kafferast. Kafferast!?
”Nej nu har jag ingenting bättre för mig, nu ska jag dumpa min brud”
Okej, jag ska inte göra saker större än de är, jag hade ju faktiskt precis lärt känna honom. Vi träffades genom en kompis, gillade varandra på en gång, jag åkte till hans stad, vi gillade varandra mer, jag spenderade helgen i hans stad. Vi var som ett nyförälskat par, gosade, kysstes, låg på en filt i en park och bara tog på varandra i solskenet, vi somnade i varandras armar, vi sexade hela nätterna, han höll om mig när jag hackade lök…
Sen på söndagen när jag satte mig på tåget så fick jag den där konstiga känslan av att det kommer gå åt helvete.
Känslan släppte inte.
Det fortsatte på måndagen när jag skickade ett sms till honom som han inte svarade på på flera timmar och när han gjorde det var det ett totalt meningslöst svar.
Så jag visste ju vad som skulle komma.
Igår kom det.
"Jag känner inte så för dig."
Nähä.
Nej, jag känner inte så för dig heller, dumma jävla karl!
För nej, jag var nog mest bara kär i känslan av att ha någon som somnade bredvid mig i sängen, någon som talade om för mig att jag är fin, någon som höll om mig när jag hackade lök.
Ja, så kan det gå.
Ikväll är det dejt med en kille jag inte sett på åtta månader. Vi får väl se vad som händer med honom istället.
