singleandfabulous

Jag ska berätta om en man som verkar vara för bra för att vara sann.

Det här handlar om den bra killen, han som jag åkte för att träffa i förra veckan.

Vi träffades på torsdagen, på eftermiddagen, så jag hade hela dagen gått och dragit upp förväntningarna och spänningen var på topp när han äntligen hörde av sig.

När jag promenerade för att träffa honom var jag så nervös att jag höll på att upplösas i atomer.

Jag såg honom på håll.

Han såg mig.

Jag log med hela ansiktet, sådär så det verkligen inte går att vara diskret, även fast man vill.

Han kramade mig hårt och länge och sen blev det ett sånt där lite halvpinsamt ögonblick när vi skulle till att antingen kyssas eller låta bli att kyssas.

Precis då ringde min telefon.

Fan.

Eller om det var tur.

Han verkade lite upprörd över att jag hade vridit mig bort, så jag kysste honom där på trottoaren.

Underbara människa, som är så fantastiskt bra på att kyssas!!

Sen bjöd han mig på mat.

Sen gick vi till ett annat ställe och han bjöd på kaffe.

Sen frågade han om jag ville hyra en film.

Javisst ville jag hyra en film, så det gjorde vi och han bjöd på film och godis.

Han tog med mig till en biograf.

Ja, en riktig biograf som han hade tillgång till, där det bara var han och jag.

Vi satt helt ensamma i biografen och såg på film och åt godis och myste.

Efter filmen gick vi hem till honom och sen satt vi på hans balkong och drack vin och åt oliver till klockan halv tre på morgonen.

Då somnade vi varandras armar.

På morgonen blev det happy ending.

Han är en jävel på happy endings också!!

Allting var så fantastiskt, som taget ur någon amerikansk film om hur den perfekta dejten ska vara.

Jag smälter och vill inget hellre än att träffa honom igen.
 
 
 
 
 

Han som betyder mycket för mig och som egentligen inte alls är bra för mig har själv bett om att få en tandborste hemma hos mig.

Jag var så lycklig som man bara kan vara i drygt en vecka, sen åkte jag på festival.

Festival är kul, man träffar en massa folk och ibland händer det att man springer på en riktigt härlig kille.

En bra kille.

En som överöser mig med komplimanger.

En kille som är smart.

En kille som är omtänksam.
En som är precis raka motsatsen till han som inte är bra för mig.

Jag hatar att jag alltid handlar på impuls och alltid kastar mig hals över huvud in i nya förbindelser och nya förälskelser hela tiden.

Kunde jag inte vara nöjd nu när jag fått den man jag vill ha till ungefär där jag vill ha honom?

Nej.

För helt plötsligt när man inte letar så dyker det upp en man som skulle kunna vara The One.

Jag har aldrig någonsin sett någon som far till mina barn förut, men den här killen har pappa-potential som inte är av denna värld.

Dessutom är han snygg.

Och han tycker att jag är snygg. Och han är inte rädd för att säga det.

Och ja, här är jag, hon som nyss var så kär i han som inte är bra för mig och fem minuter senare är jag hals över huvud förälskad i någon annan.

Kan någon döda mig nu?

Hur kan jag hålla på såhär?

Är jag bara kär i kärleken eller är det här någonting som är normalt?

Det enda jag vet är att jag inte kunnat släppa honom med tanken sen jag gick därifrån på söndagen.

Sen kom jag hem till han som inte är bra för mig och han verkar vara kär på riktigt nu.

Jag håller på att gå mitt itu.

Att en tandborste kan betyda så mycket....