singleandfabulous

Ja, det har ju som sagt varit lite körigt med alla män på sista tiden. I onsdags hade jag bokat in en frukostdejt med Livsnjutaren, så på måndagen tänkte jag att jag kunde bjuda över den andra killen, han som inte är bra för mig men som ändå betyder mycket för mig, på middag.

Ja, det var ju en mindre bra idé, för istället för att tacka ja till middag på måndagskvällen bjöd han in sig själv på middag på tisdagskvällen.

Jag förstod att han skulle räkna med att sova över och insåg ganska snart att jag satt ganska fett i skiten med tanke på att Livsnjutaren skulle komma hem till mig redan vid klockan åtta morgonen efter.

Jag försökte avstyra det hela, men det gick liksom inte, jag ville ju träffa dem båda, så jag fick helt enkelt ställa mig och laga middag till min första kille och förbereda alla frukostsaker så diskret jag kunde och därefter fick jag fejka att jag skulle gå till jobbet.

Jodå, jag klädde på mig, packade min påse med matlådan och sen gick vi samtidigt från min lägenhet. Som tur var gick han åt ett annat håll än jag, så jag kunde bara gå en liten runda och sen gå hem igen och koka kaffe åt min andra man.

Livsnjutaren verkade gilla frukosten och han gillade definitivt mitt sällskap.

När jag sen på riktigt skulle gå till jobbet tog vi samma tunnelbana och jag fick än en gång känslan av att han ville kyssa mig.

Lite senare fick jag ett sms där han skrev precis det, han tyckte det var synd att det var så mycket folk på tåget så jag fick nöja mig med en kram.

Lite väl självgod är han minsann den där Livsnjutaren och han verkar ta för givet att jag har fallit pladask för honom. Visst, han verkar gilla allt det goda i livet, han verkar ha ett intressant liv med mycket resor och intressanta vänner, glassiga uteserveringar och häng på Stureplan, men jag tror inte att han är min typ.

Men jag kanske inte ska ge upp riktigt än.

Den här veckan har jag dock tagit semester från Stockholm och ska gå på Peace & Lovefestivalen bland 40 000 andra, så där lär det ju hända en del saker.
 
 
 

Mitt liv är kaos just nu.
Jag lovar att berätta allt om hur mina män nästan krockar i hallen hos mig när jag har tid.
Så länge kan jag informera om att min chef stöter på mig.
Inte på ett sånt där lite småcharmigt och oskyldigt sätt, utan på ett väldigt uppenbart och gubbsjukt vis.
Jag gillar det inte alls!
Gubbar, inse när loppet är kört och stöt på kärringar i er egen ålder!!!

Jag drömde om fel man inatt också...
Fan.
 
 
  
 


 
 
 

Okej, nu börjar det bli typ som det ska med männen i mitt liv. Jag har tre på gång just nu, plus alla de jag dejtar på nätet.

Har ni inte provat nätdejting än, så gör det! Fast om ni vill ha kvar ert liv så låt bli, man går typ in och kollar jämt.

Hur som helst, jag ska ta med mig han som inte är bra för mig till min sommarstuga bara över natten imorgon för lite mys, sen ska jag eventuellt ha frukostdejt med Livsnjutaren i nästa vecka och på söndag ska jag träffa Manusförfattaren lite snabbt. Det var ett rent sammanträffande att vi skulle befinna oss på samma plats vid samma tid, så vi bestämde att vi skulle ses och säga hej.

Manusförfattaren är en man som jag pratat rätt mycket med via mail på dejtingsajten och samtalet liksom flyter så bra, så jag ser faktiskt fram emot att träffa honom. Han verkar smart, glad och trevlig, är några år äldre än jag och ska snart flytta till mitt område. Kan bli bra.

Jag har en annan på gång också, som frågat om jag vill dricka vin med honom. En brandman. Jag har ännu inte accepterat hans erbjudande, men någonting säger mig att jag snart kommer göra det, så jag får någonting att blogga om. Hehe, vad som helst för bloggen. Fast brandmän skrämmer mig lite. Jo, brandmän borde ju vara varje flickas våta dröm, men min bästa väninnan träffade en brandman för ett tag sen som visade sig vara en komplett galning som aldrig lämnade henne ifred och kom och knackade på hennes dörr och såna saker, så det har gjort mig rätt avtänd på dem faktiskt. Men man ska ju inte dissa innan man provat!
 
 
 
 

Börja inte Spraydejta! Skiten är starkt beroendeframkallande och jag måste in och kolla två, tre, fyra gånger om dagen. Även fast alla mina gratismeddelanden är slut måste jag in i alla fall och se om någon har skrivit någonting. Sen måste jag sitta uppe till efter midnatt så jag får tio nya gratismeddelanden jag kan skicka.
Herregud, Spraydate har ätit upp mitt liv!
 
 
 
 

Jag har hängt i Livsnjutarens kvarter idag.

Hela dagen har jag tänkt på vad jag skulle säga om han plötsligt skulle dyka upp. Jag har hoppats att han faktiskt skulle dyka upp.

Jag vill att han hör av sig, jag vill träffa honom igen.

Jag har lite fjärilar i magen nu.

Eller så beror det på att jag ätit för mycket godis…

Men jag vill verkligen träffa honom, lära känna honom, se hur vår relation utvecklas.

Jag känner att jag för en gångs skull verkligen vill skynda långsamt, bygga någonting stabilt innan jag tar steget att bli intim med den här människan.

Samtidigt vill jag träffa han som inte är bra för mig, bara för att han är så otroligt bra på allt som har med fysisk kärlek att göra.

Och jag är orolig att nästa man inte kommer vara lika bra.
 
 
 
 
 

 
 
 

Jag kunde inte hålla mig från att kontakta killen som betyder så mycket för mig, trots att jag vet att han inte är bra för mig och trots att jag träffat den här nya härliga killen, livsnjutaren.

Hur som helst träffades vi i fredags, hade picknick, höll om varandra där vi låg i gräset, sen gick vi till en uteservering och träffade hans vänner, pratade till midnatt och sen gick vi hem och hade sex resten av natten.

På lördagen hade hans kompis födelsedagsfest och jag gick dit och hade ännu en jättetrevlig kväll som även den slutade med happy ending.

Vi spenderade även söndagen tillsammans och flera av hans vänner refererar nu till mig som hans flickvän och till honom som min pojkvän.

Detta har gjort att jag har börjat fundera på om det verkligen är det jag vill.

Jag har hela tiden trott att det är precis det jag vill, men nu är jag inte lika säker.

Visst tycker jag om honom, det gör jag verkligen, men om vi nu helt plötsligt blir tillsammans så måste jag sluta nät-dejta, jag får inte fortsätta träffa Livsnjutaren och jag måste finna mig i att vara tillsammans med en kille som aldrig hör av sig om det inte passar honom och som har totalt motsatta åsikter mot mig i det mesta.

Nej, det är inte lätt att veta vad man vill.
 
 
 

Jag har varit på dejt idag och det gick faktiskt mycket bättre än jag hade trott.

Vi träffades över en lunch och jag trodde att det skulle bli en riktigt tråkig och stel tillställning som skulle vara över så fort vi svalt maten.

Sju timmar senare, lite lätt berusad efter en helt fantastisk eftermiddag med strålande solsken från en klarblå himmel med gott vin och samtalsämnen som bara flöt på, kom jag hem helt lycklig.

Han var dessutom snygg.

Jättesnygg.

Ett snällt och fint ansikte på en mycket trevlig kille som verkar ha förstått det där med att man ska njuta av livet.

Jag tror att han ville kyssa mig när vi skildes åt, men jag kände att nu ska jag skynda långsamt. Istället kramades vi och stod nära varandra och sa hejdå med armarna fortfarande runt varandra.

Sen lät jag fegisen i mig vinna.

Men jag bestämde nog redan innan att jag ska skynda långsamt den här gången, för det där med att låta en relation utvecklas från vänskap till någonting mer har jag bara varit med om en halv gång. Jag kan berätta mer om den halva gången senare.

Nu vill jag ha fjärilar i magen, elektricitet när man rör vid varandra, spänning, förhoppningar och förväntan.

Okej, förlåt, jag vet, jag är sämst i världen på att blogga, men det händer ju för fan ingenting.

Såhär är det nu att jag är kär i den här killen som betyder mycket för mig. Jag vet det, jag bara tänker på honom hela tiden, jag vill träffa honom jämt, somna bredvid honom, vakna bredvid honom, ringa honom när det händer roliga saker, ringa honom när det händer tråkiga saker, veta att han finns där, finnas där för honom.

För ett par dagar sen var jag rätt säker på att han kände någonting som kunde liknas vid det jag känner.

Nu är jag nästan säker på att det är tvärt om.

Jag vill fortfarande inte ta upp det här med honom, eftersom jag är rädd att få mina onda aningar bekräftade, så jag går omkring och låtsas som om allt är som det ska, att det blir bättre bara vi får komma in i en vardag där vi kan ha lite mer tid för varandra, träffas lite mer spontant, slippa ta hänsyn till en massa andra människor, bara vara han och jag.

Sen är jag rädd att jag inte ger honom tillräckligt med tid och utrymme, att jag ska skrämma bort honom om jag kommer med krav på att få veta vad han tycker och tänker om oss, få en etikett på vad vårt förhållande är.

Är det för mycket begärt? Eller ska jag som kvinna bara finna mig i situationen eftersom jag är just kvinna och av den anledningen är krävande och jobbig?

Jag har uppfattningen att män tycker att kvinnor som ställer krav är just krävande och jobbiga. Men ska jag bara trycka ner mig själv och lägga locket på för att inte skrämma bort honom?

Så ska det väl ändå inte vara?

Det måste väl ändå gå att hitta en man som kan ha ett förhållande där man är pojkvän/flickvän och inte ligger med andra?!

Det måste väl gå att hitta en man som inte tycker att han blir kvävd om jag ringer och frågar hur hans dag har varit, som vill gå en promenad bara för att det är en vacker kväll, som svarar på mina sms, som vill somna bredvid mig och vakna bredvid mig…

Eller har jag för höga krav?

Jag kanske inte alls är kär i den här killen – jag är nog fasiken bara kär i kärleken.